Inte som ritual. Inte som gåva.
Det är lika bra att fortsätta vara obstinat nu när jag fått upp ångan…
På sistone har jag hört många beskriva feedback som en gåva, och ibland kanske det är det. Men jag tror vi gör oss själva en otjänst när vi bygger upp det som en särskild händelse som varsamt ska slås in med fint papper, snöre och rosett och lämnas över 🎀
Jag föredrar att få möjligheten att tänka tillsammans, snarare än att bara överlämna min ensidiga analys av någon annans utförande av sitt arbete. Jag tror mer på vardaglig närvaro och löpande dialog än på särskilda ”uppföljningssamtal” där konstruktiv feedback står på agendan.
För mig handlar ledarskap inte om att lämna över ”min bild”, utan om att förstå andras bilder och motiv. För nästan alltid beror det initiala skavet som jag kan uppleva på antingen:
1) att jag inte har förstått bakgrunden och motivet till handlingen, eller
2) att jag själv har varit otydlig med målen.
Jag är långt ifrån någon superkommunikatör. Jag tycker bara att jag har hittat en princip där löpande dialog betyder att jag utgår från att försöka förstå, snarare än att tala om vad som är rätt och fel eller hur det fick mig att känna. Det sistnämnda är helt irrelevant eftersom det är en totalt subjektiv reaktion som jag personligen måste äga.
Så här i sommartid är det kanske min största reflektion; att ge löpande uppmärksamhet, närvaro och nyfikenhet i vardagen bär betydligt längre än det som kallas för att ge ”feedback”, vare sig den benämns som positiv eller konstruktiv.
Hoppas du får en sommar där någon lyssnar aktivt när du tänker högt 🌿
